Vi lever i en tid med stora utmaningar inom de områden som oftast förknippas med ordet hållbarhet. Miljöproblem, sociala frågor och samhällsekonomi blir allt mer relevanta för människors vardag. För oss är det en självklarhet att även vårt företag ska ta ansvar för dessa frågor.
Inom systemutveckling finns en uppsjö av metoder och metodik. Exakt vilken av dessa man väljer att använda är kanske inte utmaningen. Det svåra handlar mer om att agera rätt. Hur får vi en person att se helheten? hur får vi ett projekt att vara agilt? Hur ser vi till att kunderna inte bara blir nöjda utan även får något de faktiskt har nytta av? Metoder som utlovar att man kommer ifrån de självklara svårigheterna inom utveckling är som bäst ointressanta, kanske till och med direkt kontraproduktiva då de friskriver personer från sitt individuella ansvar. Och en person som inte på riktigt förstår vad ansvar innebär är ett potentiellt problem för vilken uppgift man än tar sig an.
Tror man att individens ansvar, kvalitet, transparens, samverkan och innovation tillsammans med en holistisk syn på omvärld, verksamhet och projekt är centralt för att skapa framgångsrika lösningar så är det nog hållbarhet man sysslar med.
Metodiken inom hållbarhet är välutvecklad och beprövad den är i någon form anammad av i stort sett alla världens företag. Men som med allt annat så är det svårt att skörda frukterna av sina insatser om man inte satsar ordentligt och genomgripande.
Vi har bestämt oss för att agera hållbart i allt vi gör. Därför präglar dessa synsätt hela vår verksamhet i allt ifrån inköp till enskilt projekt.
För oss är ansvarstagande en fråga om organisationskultur. Vi kan inte gömma oss bakom projektmetoder, otydliga kravspecar och andra dåliga ursäkter samtidigt som vi säger att vi tar ansvar för projektet och de framtida användarna.
För att kunna ta ansvar behöver man befogenhet att agera och för att kunna agera behövs kunskap. Inte bara kunskap om enskilda tekniker eller diverse utvecklingsmetoder. Kunskap om kunden, om användarna, om verksamhetsprocesserna och kanske allra främst: Kunskap om vad kundens egentliga utmaningar handlar om. För att få den kunskapen behöver vi bygga tillit och det gör vi inte genom att ta emot ett kravdokument och gå tillbaka till tryggheten som vårt utvecklingsteam och Visual Studio ger oss. Så istället för att låsa in oss och försöka klura ut det mest rationella sättet att lösa det uttalade problemet så behöver vi komma ut och träffa användarna för att identifiera det egenliga problemet.
Några tips i all välmening till alla er som beställer eller är ansvariga för införandet av ett it-system. Ta en lunch med utvecklarna. Låt de få reda på så mycket som möjligt om era utmaningar och er verklighet. Bygg en sund och tillitsfull projektkultur. Och kanske framför allt: Se till att ha kul. Det kommer garanterat ge er en betydligt mer kvalitativ slutprodukt än vad något projektledningsverktyg någonsin kan.
Rörande vårt interna hållbarhetsarbete så har vi en tumregel där varje person har eget mandat att förbättra verksamheten så att den blir mer hållbar utifrån perspektiven: ekologisk, ekonomisk, social och affärsmässig. Det kan röra sig om inköp av papper till kontoret eller utveckla ett verktyg för att i realtid visa kunder exakt hur projekten ligger till gentemot budget. På så sätt får vi hela tiden en verksamhet som förbättras utan att behöva sätta oss och teckna ner stora policydokument och redovisningsprinciper.
Hur påverkar då vårt synsätt de rent tekniska aspekterna av systemutveckling?